Folk tror ofta att hundrastning är ett enkelt och simpelt jobb, vilket inte stämmer alls. Det är ett fantastiskt jobb på grund av många anledningar, men det finns även flera aspekter som gör det till ett utmanande jobb. Till att börja med, det mest uppenbara: du måste vara ute varje dag, oavsett väder. Du är ute och går i det tyngsta av skyfall även om både du och hundarna mycket hellre skulle vara hemma i värmen. Om du vill vara hundrastare måste du även vara i mycket god form, det är definitivt ett ansträngande jobb.

Det många inte vet är att vi sällan stannar; för att hinna med att hämta och lämna alla hundar i tid måste vi konstant vara i rörelse. De som tar sig till rastgårdar förblir aktiva även där då vi fortfarande måste hålla koll på hundarna, allt från att leka med dem samt såklart att plocka upp efter dem. Allt detta sammanlagt gör att med en stor grupp med många hundar så kommer du enkelt upp i 20-25 kilometers promenad varje dag, så du kommer inte att behöva en stegräknare för att säkerställa dig om att du nått 10 000 steg om dagen! Sen finns det hundar som kan vara ganska svåra att gå med. Det finns många hundar, till exempel valpar och energiska raser som kan dra hårt i kopplet och skälla väldigt mycket. Det finns även hundar som kan vara mycket reaktiva och göra utfall mot främmande hundar under promenaden, och hundar som kan vara mycket skygga och lättskrämda.

Är hundrastning bara en dans på rosor?

Vi förväntas kunna hantera alla sorters ”problemhundar” under promenaderna på egen hand när de går i en grupp. Och allt detta är enbart den fysiska sidan av utmaningen. Den allra största utmaningen är den mentala pressen av att du har personligt ansvar för alla hundar du har hand om under dagarna. Vi som har valt detta jobb älskar hundar och vi vet vad de betyder för sina ägare, så därför att det av yttersta vikt att vi tar jobbet på största allvar och att vi inser vilket enormt ansvar det är. Det ansvaret vilar tungt på våra axlar och kan orsaka mycket stress att se till att vi gör vårt jobb ordentligt, så därför måste hundrastarna kunna handskas med det, även på egen hand.

Även om denna text har talat om de svåra utmaningarna som finns i hundrastning måste vi självklart avsluta i god ton; det finns ju trots allt en anledning till att vi alla har valt att jobba med det: det är ett underbart, fantastiskt jobb. Det finns få saker så underbara som att bygga band med alla hundar man har i sin grupp och få träffa dem nästan varje dag, att få se glädjen i deras ögon när man kommer och hämtar dem. Medan många andra sitter inomhus framför sina datorer dagarna i ända kan vi spendera all vår tid ute i den underbara naturen och få röra på oss varje dag. Och såklart, sist men troligtvis störst av allt: all den kärlek vi får av hundarna.